ÅLANDs HOTELL- & RESTAURANGSKOLA

 

...

    ”Du kan för fan inte jobba hos Gurk-Larsson hela livet”, sa Leif, styvfarsan.

    Då berättade han att Norrtälje kommun hade ett utbildningssamarbete med Åland. För första gången skulle tio elever från Åland komma till Norrtälje kommun och så skulle tio elever från Norrtälje kommun gå utbildning på Åland. Han var ansvarig projektledare för pilotprojektet.

    ”Du kan söka”, sa han.

Jag har aldrig fiskat i det där och han är död nu. Men för att komma in på kocklinjen så skulle man ha två års yrkesskola och ett års praktik och jag hade varken eller. Jag hade ju bara nåra månaders yrkesskola vid Kristineberg, sex månaders praktik till sjöss och åtta månader på OK motorhotell. Jag uppfyllde alltså inte kraven. Ändå kom jag in.

…

Flickvännen och jag åkte buss till Kapellskär och tog färjan över till Åland. Jag skulle börja på den ansedda högskoleutbildningen till kock på Åland och Flickvännen skulle gå Hotel management.

Vi kom till Ålands hotell- och restaurangskola i Mariehamn. Jag var sjutton då vi började, 1980. Jag vet inte om Leif ljög eller förskönade, men han sa att jag var enda sökande. Det kan också vara så att han inte trumpetade ut vilka platser som fanns.

Det var en liten skola för sextio elever fördelade på fem klasser. Restaurangskolan utbildade kockar, servitörer, barmästare och köksmästare. Två–tre stycken gick till sjömansskolan, sen var det nåra som gick till det så kallade Lyséet, en handelsskola på gymnasienivå och så Hotel management då, som Flickvännen gick på.
    Kockutbildningen var på två terminer och fyra månaders kvalificerad praktik. Det var en påbyggnad, en högskoleutbildning. Den ansågs i vida kretsar vara Skandinaviens näst bästa kockutbildning.


Vi bodde på ett vinterstängt hotell med en äldre föreståndarinna som höll oss i schack, tyst klockan nio och släckt klockan tio på kvällen. Nu var ju inte hon sån. Så länge det gick lugnt och städat till så sa hon ingenting och hon var inte inne och snokade på rummen. Flickvännen och jag bodde som ett par i ett av hotellrummen på bottenvåningen.


Jag började i kock-klassen tillsammans med två ålänningar, nåra finlandssvenskar och nåra finnar. Vi var tio och jag var ende svensken. Den äldste bland oss var Bo-Mikael, han var tjugosju. Han hade jobbat som kock på Ericssons rederi, på en frysbåt som gått på Nigeria och berättade kul historier därifrån. Dom andra var runt tjugotre, tjugofyra, tjugofem år och hade jobbat på krogen redan. Jag var med mina sjutton år den, i alla kategorier, yngsta och mest oerfarna.
    Man fick snabbt lära sej skillnaden på finne och finlandssvensk, det var mycket viktigt. Ålänningar, det är en sak och sen har vi finnar, det är dom som är finsktalande. Sen har vi dom som bor mitt emellan, nämligen kustjävlarna. Man fick inte säga finne till vem som helst. Retstickan nummer ett var i farten och jag tyckte dom var finnar allihopa. Dom kallade mej för Esko, SK. Det är förkortningen på Svenske Kocken, han som bluddrar obegripligt med svensk satsmelodi i Mupparna.


Redan från ankomsten körde vi hårt. Inga skolböcker, enstaka kompendier bara, till exempel ett med franska facktermer. Allt annat var föreläsning och praktik. Näringsläran med rektorn var mördande. Man började med cellens uppbyggnad. Hårt tempo, hög nivå, tufft. Samtidigt fanns trevliga inslag. Man kunde ha en hård skoldag och satt i en skolsal på hotellet med en tenta. När man gick ut därifrån vid fyra-fem-tiden och väntade på dom andra, så kom det nån från barklassen.

    ”Kom in, kom in. Vi har drinklära, kom in för fan.”
    

    Och då gick vi och satte oss i baren och så blandade dom drinkar.

Genom skolan åkte vi ut på kursgårdar och lagade mat åt folk. Vi fick lite pengar för det och vi fick stå och laga mat för kanske åttio personer och hade läraren med. Och så fick vi åka på morgonen och handla grönsaker hos nån grossist. Alldeles förträffligt.

Det fanns flera uteställen där man kunde gå ut och ta en pilsner. Alla ställena hade en åldersgräns på arton–nitton år med legitimationskrav. Då var jag torsk. Men jag hade fördelen av att ha en flickvän som var två år äldre och då hade jag glömt legget och så kunde jag gå in på hennes. Det här ville jag råda bot på. Man måste ju kunna gå och ta en öl nån gång i alla fall, utan krångel.
    Stora nattklubben, som alla gick till, var särskilt svår och där var det dessutom nitton år som krävdes. Som tur var lyckades jag samla ihop lite folk, så vi kom i klunga. Det funkade ibland, men inte alltid och jag blev portad. Då körde jag fram Flickvännen att visa sitt leg. Efter ett tag sket vakterna i att jag inte hade leg. Utom en vakt.

    ”En dag ska jag se ditt leg, men låt gå för den här gången”.

    Då hade han låtit gå för kanske tionde gången. Det här pågick hela året och han tittade alltid så lömskt på mej.

...

Vi kunde välja praktikplats själva, förutsatt att det var en första klassens restaurang. Dom hade en direktkanal till Operakällaren. Så det var inte mycket att be för, det var Källaren nästa för mej. Jag var arton när jag började min praktik där.

Texten är en smakbit ur Ⓒ   Gul  jonne  , en biografisk roman om kocken och maskinisten Henrik W Törnqwist. Valda delar ur kapitlen UPPVÄXTEN  och KOCK I FINA KÖK.

Gul jonne är lättillgänglig  lyssna, låna, läs   och finns som pocket, e-bok och ljudbok. 

    

 

Utsjasad med degraderad självkänsla åkte jag tillbaka till skolan för att ta examen. Vi samlades i nyrenoverade Hotel Arkipelags restaurang för högtidlig ceremoni. Huvudnumret var ett anförande av rektorn Diana Axén. Det var höst och jag fyllde nitton den dagen.


Efteråt gick vi på nattklubben för att fira, det var stor baluns. Alltså den där nattklubben som jag varit på så många gånger och trixat in mej till, i grupp eller med flickvännens leg. Stämningen var hög.

    ”Han fyller år idag, han fyller år idag” ropade kompisarna när dom bar in mej, högt upp över axlarna, genom dörren. Det var första och enda gången jag har blivit inburen över axlarna till en krog.
    Där inne stod den griniga vakten.

    ”Stopp, du ska ner därifrån. Så här får det inte gå till. Alltså, nu kommer du inte in utan att jag får se ditt leg.”

    Den dagen då jag fyllde nitton år visade jag honom mitt leg.

...

Jag blev vuxen under Ålands-tiden. Jag umgicks med människor som var flera år äldre än jag och jag flyttade ihop med Flickvännen som var två år äldre. Borta sedan länge var den varma chokladen med Skogaholms delikatesslimpa. Vi skapade egna frukostvanor. En ny era väntade. Närmast framför mej väntade tufft jobb som anställd på Operakällaren.

...

Botanisera gärna bland andra   smakbitar   i Ⓒ   Gul  jonne   De är en sorts digitala vykort, som kan inspirera och delas till andra.