Chaine des Rotisseurs

Finbesök av Chaine des Rotisseurs, ett finsmakande sällskap som delar ut omdömen.


... "Lars-Göran kom en dag till mej och meddelande att vi skulle få finbesök.

    ”Vilka då?”
    ”Chaine des Rotisseurs.”

Det är ett finsmakande gourmetsällskap som dekorerar sej med kedjor och medaljer när dom äter sej genom restauranger. Om dom tycker att stället är bra sätter dom upp sitt emblem utanför.
    ”Ska dom ha en speciell meny?”
    ”Ja.”
    ”Vad har du satt ihop för nåt?”
    ”Det får du göra. Gärna ett tema och gärna svenskt.”
    ”Jaha. Okej.”
    Då gjorde jag det.

Efter nån dag kom Lars-Göran.
    ”Har du gjort menyn? Jag ska fixa nåt att dricka till käket.”
    Jag gav honom menyn.

Förrätt - Friterad nors.
Varmrätt - Lamm från Gotland.
Dessert – Sjuskinnsgröt.

Texten är en av flera   smakbitar   ur Ⓒ   Gul  jonne  , en biografisk roman om kocken och maskinisten Henrik W Törnqwist. Kapitel KOCK I FINA KÖK, Källaren Aurora. 

    

    ”Va!? Vad har man för vin till nors?” var hans kommentar om förrätten.
    ”Var har du hittat det där nånstans?” undrade han om desserten.
    ”Hagdal”.

Charles Emil Hagdal skrev sin lunta på 1800-talet, den tillhör gastronomihistorien. Han var läkare i Stockholm och författare till Kokkonsten som vetenskap och konst, 1879, en kokbok som blev både populär inflytelserik. Han var dessutom morfar till Jacob och Marcus Wallenberg.

Sjuskinnsgröten är sju skikt av gröt varvat med socker och kanel och gräddat i ugn, lager för lager, alltså sju skinn. Jag provlagade nåra varianter för att vara säker på detaljerna och valde att till den ha lättvispad vaniljgrädde med citron i.

Gästerna kom, tjugo personer, och det var Lars-Görans sak att ta hand om sällskapet. Min uppgift var att laga och leverera käket som serveringspersonalen bar ut.

När måltiden var över kom Lars-Göran.
    ”Dom vill prata med dej.”
    ”Vadå, gillade dom inte gröten? Var det nåt fel, eller?
    ”Nu går du och sätter på dej en ny rock och så går du ut.”
    Jag gick ut. Där satt dom uppklädda med sina medaljer.
    ”God afton. Hoppas allt varit till belåtenhet”, sa jag.
    Ordföranden tog till orda.
    ”Nu reser vi på oss allihopa och ger kocken en applåd.”

Efter applåden satte dom sej ner och Lars-Göran och jag fick ett glas vin i handen.
    ”Det här var en mycket spännande måltid, fantastiskt god med fantastisk service. Vi är så väldigt nöjda med besöket och tackar så mycket.” ...

Tillbaka till    smakbitar