Hasse Alfredsons storverk
Hasse Alfredson uträttade mer på tre år än vad tidigare chefer åstadkommit på trettiotre år.
... "Eva Nordensson var Skansens chef då jag började jobba på Skansen restauranger. Hon gick egentligen i pension 1990, men blev ombedd att vara kvar över Skansens 100-jubileum 1991. 1992 kom Hasse Alfredson, legendarisk revy- och filmmakare, författare och mycket mer.
Dom flesta tror nog att han var en go och glad gubbe. Det är helt fel. Yrkesmässigt var han butter. Men han gjorde mycket bra grejer. Han vände upp och ner på hela Skansen och det var fantastiskt, jätteroligt.
Eva Nordensson var en förvaltande chef. Hon hade svårt att agera för hon hade en självsvåldig ekonomichef, Åke Johansson. Han möblerade om bland pengarna och satte in på konton hit och dit, så ingen visste hur mycket pengar som fanns. Bara han visste och det gav honom makt.
Hasse Alfredson började med att gå runt och sondera med fotfolket och kom med en rad förändringsförslag till styrelsen.
”Det där är jättebra idéer”, sa dom, ”men vi har inga pengar.”
Så hette det hela tiden. Inga pengar. Taktiken var att inte göra nåt. Men Hasse hade andra idéer. Han gick till Kulturdepartementet.
”Jag vill ändra huvudman för Skansen.”
Hittills ägdes Skansen till fyrtio procent av Stockholms kommun och sextio procent av Landstinget och dom bjöd under varandra hela tiden vid budgetförhandlingar. I Skansens styrelse satt gamla stötar.
”Det här är en riksangelägenhet som bör finansieras fullt ut av Staten”, sa Hasse.
Dom gick med på det.
”Det här är en riksangelägenhet som bör finansieras fullt ut av Staten”, sa Hasse.
Dom gick med på det.
”Utöver grundfinansieringen, som motsvarar det som Stockholms kommun och Landstinget stått för, så behöver vi fem millioner extra, för att det ska funka.”
Dom beviljade det också.
”Jag vill också ha möjlighet till sponsring. Det är en stiftelse det här, så ni får se till att det funkar rent juridiskt.”
Så då gjorde dom det.
Så då gjorde dom det.
Sen gick han till Nordbanken.
”Tjena, jag jobbar på Skansen med ett projekt som behöver fyrtio mille. Vi ska sätta upp en loge vid Bollnästorget.”
”Ja, det ska väl gå bra, bara vi får en skylt om att vi bidragit.
”Ja, det ska väl gå bra, bara vi får en skylt om att vi bidragit.
Och så gick han till nån annan och fick ett antal mille till.
Därefter gick han tillbaka till Skansenstyrelsen, som vid det här tillfället var ganska oinformerade om vad han höll på med.
Texten är en smakbit ur Ⓒ Gul jonne , en biografisk roman om kocken och maskinisten Henrik W Törnqwist. Kapitel MASKINIST PÅ SKANSEN, Hasse Alfredson. Gul jonne är lättillgänglig, lyssna, låna, läs , och finns som pocket, e-bok och ljudbok. ”Jo, det gäller projekten som jag vill genomföra. Jag tänkte att vi skulle göra så här...”
”Det här låter bra, det skulle vi gärna göra”, sa styrelsen, ”men …”
”Ja, va bra, då gör vi det.”
”… vi har inga pengar.”
”Jag har fixat all finansiering. Det är klart att köra.”
Det fanns gott om pengar och han ryckte i en massa tåtar. Hasse körde över styrelsen så det visslade om det. Han var en fena på att fixa pengar till olika projekt, bredband, renovering av hus, vägar och trappor.
”Det här låter bra, det skulle vi gärna göra”, sa styrelsen, ”men …”
”Ja, va bra, då gör vi det.”
”… vi har inga pengar.”
”Jag har fixat all finansiering. Det är klart att köra.”
Det fanns gott om pengar och han ryckte i en massa tåtar. Hasse körde över styrelsen så det visslade om det. Han var en fena på att fixa pengar till olika projekt, bredband, renovering av hus, vägar och trappor.
När han skulle genomföra dom här projekten satte sej ekonomichefen Åke Johansson på tvären. Han försökte tala om för Hasse att han inte skulle komma här och komma.
”Nehej”, sa Hasse.
Det dröjde två veckor, så kom Hugo Nordenfelt, Hasses handgångne man när det gällde ekonomi. Åke Johansson flyttades till ett annat kontor, där han fick sitta och bokföra frimärken och dylikt.
Hugo Nordenfelt hade hårda nypor, det var bara upp med alla pengarna på bordet. Det visade sej att det fanns mycket mer pengar än vad man nånsin trodde. Och då var det bara att åka.
Hasse lät bygga om scenen, drog nya ledningar över Skansen, renoverade kåkar som blivit dåliga, genomförde mängder med projekt. Hela entrén gjordes om och trapporna fixades till vid apberget, Lökbacken upp till Solliden, Högloftet och huvudentrén. För det heltidsanställde han två stenhuggare.
”Kör bara, grabbar. Säg till om ni behöver mer granit.”
Hasse uträttade mer på tre år än vad tidigare chefer åstadkommit på trettiotre år. Det som alltid varit ett hinder, pengarna, var inte ett hinder längre. Men det fanns hindrande krafter internt, i administrationen längre ner i organisationen." ...
”Nehej”, sa Hasse.
Det dröjde två veckor, så kom Hugo Nordenfelt, Hasses handgångne man när det gällde ekonomi. Åke Johansson flyttades till ett annat kontor, där han fick sitta och bokföra frimärken och dylikt.
Hugo Nordenfelt hade hårda nypor, det var bara upp med alla pengarna på bordet. Det visade sej att det fanns mycket mer pengar än vad man nånsin trodde. Och då var det bara att åka.
Hasse lät bygga om scenen, drog nya ledningar över Skansen, renoverade kåkar som blivit dåliga, genomförde mängder med projekt. Hela entrén gjordes om och trapporna fixades till vid apberget, Lökbacken upp till Solliden, Högloftet och huvudentrén. För det heltidsanställde han två stenhuggare.
”Kör bara, grabbar. Säg till om ni behöver mer granit.”
Hasse uträttade mer på tre år än vad tidigare chefer åstadkommit på trettiotre år. Det som alltid varit ett hinder, pengarna, var inte ett hinder längre. Men det fanns hindrande krafter internt, i administrationen längre ner i organisationen." ...
Kommentarer
Skicka en kommentar