Det gör ont
... "Det är tidig höst 2021 då det tar stopp. Alltså riktigt jävla stopp. Livskompassen snurrar runt runt 360 grader. Jag bara är. Gör inte många knop. Håller mej undan, har inte koll på tiden. Telefonen är avstängd, räkningarna hopar sej. Kronofogden ligger på, företaget går i backen, jag är uppsagd från verkstan.
Jag lovar men håller inte. Glömmer. Jag orkar ingenting, svarar inte på mail. Min familj är borta, jag vet inget om dom. Sitter bara och stirrar framför mej, tar mej en snus då och då, äter nästan inget, sover. Dagarna går. Och jag bryr mej inte. Är totalt jävla likgiltig. Jag är knappt ute på en hel månad. Har bara haft kontakt med Bente, den enda som hör av sej regelbundet. Men nu hör jag inte av mej till henne heller.
Jag springer och springer, är som jagad av en ångvält. Den kommer närmare, den kommer ikapp, den kör över mej, den parkerar sej på mej, det gör ont. Jag ligger under den, det är förbannat tungt att resa sej, det går inte. Jag existerar knappt. Tiden existerar inte heller.
Jag lovar men håller inte. Glömmer. Jag orkar ingenting, svarar inte på mail. Min familj är borta, jag vet inget om dom. Sitter bara och stirrar framför mej, tar mej en snus då och då, äter nästan inget, sover. Dagarna går. Och jag bryr mej inte. Är totalt jävla likgiltig. Jag är knappt ute på en hel månad. Har bara haft kontakt med Bente, den enda som hör av sej regelbundet. Men nu hör jag inte av mej till henne heller.
Jag springer och springer, är som jagad av en ångvält. Den kommer närmare, den kommer ikapp, den kör över mej, den parkerar sej på mej, det gör ont. Jag ligger under den, det är förbannat tungt att resa sej, det går inte. Jag existerar knappt. Tiden existerar inte heller.
Det knackar på dörren. Men jag bryr mej inte. Dom får slå in dörren och släpa ut mej och skjuta mej ute på gården och återvinna mej som biogas. Jag skiter i vilket. Ser ett visitkort på golvet utanför dörren, det är Mickes.
Texten är en smakbit ur Ⓒ Gul jonne , en biografisk roman om kocken och maskinisten Henrik W Törnqwist. Kapitel SLAG I SLAG, En bok om mej. Jag vaknar av att nån håller på att slå in dörren. Jävlar vad det bankas. Eller sparkas. Hårt. Jag lommar upp och öppnar. Där står fyra poliser från piketen.
”Hej”, säger jag.
”Hej. Kan vi få prata lite med dej?”
”Ja, men just nu har jag lite dåligt med kläder på mej. Jag ber att få återkomma alldeles strax. Jag ställer upp dörren så ni vet att jag inte försvinner nånstans.”
”Vad kan jag göra för er?” undrar jag när jag fått lite kläder på mej.
”Det finns folk som är oroliga för dej.”
”Okej.”
”Kan vi pratas vid en stund?”
”Ja, men vi kan fan inte stå i trappen och göra det. Vi tar det ute på gården istället.”
”Det finns folk som är oroliga för dej.”
”Okej.”
”Kan vi pratas vid en stund?”
”Ja, men vi kan fan inte stå i trappen och göra det. Vi tar det ute på gården istället.”
Vi står en kvart, tjugo minuter och pratas vid på gården. Dom frågar vad som har hänt.
”Allt. Allt har hänt på en gång.”
”Ska vi åka till psykakuten med dej?
”Nej, så jävla dålig är jag inte. Jag är klar, det är inte så att jag sitter och gråter och jag har inte köpt hem 120 liter vodka. Jag går inte på droger över huvud taget. Får jag bara mitt snus, så är jag vid god vigör.”
”Allt. Allt har hänt på en gång.”
”Ska vi åka till psykakuten med dej?
”Nej, så jävla dålig är jag inte. Jag är klar, det är inte så att jag sitter och gråter och jag har inte köpt hem 120 liter vodka. Jag går inte på droger över huvud taget. Får jag bara mitt snus, så är jag vid god vigör.”
Vi pratar en stund till, sen åker dom."...
Kommentarer
Skicka en kommentar