Hindrande krafter



Skånegården blev platsen för ett av många bråk jag hade med kulturavdelningen och administrationen. (Foto Skansen)


... "Hasse Alfredson ledsnade, stod väl inte ut med dom interna tråkigheterna på Skansen, framför allt administrationens skyddade verkstad och hindrande kraft. Han tackade för sej 1994 och gick lite tidigare än vad man hade räknat med.
    Dom hindrande krafterna var nåt som också jag fick erfarenhet av kommande år.

Det blev bråk om det mesta mellan Skansens Kulturavdelning och Byalaget. Till exempel så här.
     ”Vi kan inte längre ha brödbaket i Skånegården”, sa dom.
    ”Nä-eh?”
    ”För det kan bli fettfläckar från smörbyttan och nån kanske spiller kaffe.”
    ”Och?”
    ”Det är en skyddsvärd kulturhistorisk miljö.”
    ”Vet du om att Skånegården är byggd som en visningsgård för att du ska kunna visa hur saker och ting går till? Det är därför kåken är byggd, vet du.”
    ”Mä, mä, mö.”
    ”Skånegården ska ha aktiviteter. Utan aktiviteter är Skansen dött.”



Texten är en av flera   smakbitar   ur    Gul  jonne  , en biografisk roman om kocken och maskinisten Henrik W Törnqwist. Kapitel MASKINIST PÅ SKANSEN, Hindrande krafter. 


    

Vid ett senare tillfälle, när nya kulturchefen kom, hade vi samma cirkus en gång till och hon hade en intendent med sej. Och då var Anna-Greta Leijon också med, och hon satt bara och garvade. Också då kom dom där påhoppen, till exempel:
    ”Ni har ju ett rekvisitaförråd”, sa dom.
    ”Ja det har vi.”
    ”Hur kommer det sej att ni har ett eget rekvisitaförråd?”
    ”Vi behöver det för våra aktiviteter som vi genomför åt er.”
    ”Hur kommer det sej att ni har bykbaljor där? Och byktunnor? Varför använder ni inte dom som vi har i Fataburen istället?”
    ”Det är enkelt. Under ett antal år har vi försökt nyttja den resursen genom att beställa en månad i förväg, ett visst antal zinkbaljor och ett visst antal femtioliters laggkärl. När vi fick prylarna var det inte rätt storlek och halva bottnen hade gått ur. Det var inget att ha. Dessutom kom dom sista dan eller en dag efter. Och laggkärlen kom två dagar innan som en hög brädlappar med tunnbanden hängande. Då måste vi bygga ihop det, sätta stavarna rätt för att få på buntbanden och så skulle det stå och svälla för att hålla tätt. Det klaffade aldrig. Därför har vi skaffat egen rekvisita, för att ni inte klarar att leverera. Vi gör oss gärna av med allt det där, ni kan få det, men då måste ni också kunna leverera.” ...


Tillbaka till    smakbitar  



    








Kommentarer

Populära inlägg