Hur Vasa hittades. Egentligen.
Hos farmor och farfar hörde jag nåt intressant om Vasaskeppet som bärgades i början på 60-talet. Då var jag tio.
Farfar var en ansedd läkare som ofta gjorde sjukbesök ute på öarna.
”Nu ska vi följa med pappa på sjukbesök till Måsboda”, förklarade farmor.
Det innebar att man skulle sätta på sej andra kläder. Farfar hade inte bil och i skärgården tog man båten då man skulle nånstans. Vi gick ner till båthuset, tog plats i ekstocken och pep iväg över fjärden och vi blev emottagna vid nåra sjöbodar av Maj Lindblad, änkan efter Eric, som nyligen hade dött 1972. Då var jag tio.
Jag minns händelsen väl. Själva sjukbesöket klarades av vid sidan om. Sen var det middag och då kom samtalet om Vasaskeppet upp. Jag ställde nyfikna frågor till Maj Lindblad, som berättade.
Anders Franzén, som var den officiella upptäckaren av fartyget, hade sökt efter Vasaskeppet i åratal utan att hitta nånting. Till slut hade han mer eller mindre gett upp. En sen kväll knackade det på dörren till Villa Diorama och där utanför stod Anders Franzén. Han ville resonera med Eric om var Vasa kunde finnas. Då hade han letat främst på Danvikstulls- och Tegelvikssidan. Eric tog fram en karta och pekade utan att tveka ut den troliga platsen utanför Beckholmen.
Det tog inte många dagar förrän Franzén stolt kunde presentera för den stora allmänheten att han hade hittat Vasaskeppet utanför Beckholmen. Det var en världsnyhet. Det vållade viss irritation i den Lindbladska familjen, som tyckte att Eric åtminstone borde fått ett omnämnande till det här. Men Franzén ville inte alls dela det här med Eric Lindblad. Och inte heller en lång rad andra ”upptäckter” som egentligen var kända av andra sen tidigare." ...
Farfar var en ansedd läkare som ofta gjorde sjukbesök ute på öarna.
”Nu ska vi följa med pappa på sjukbesök till Måsboda”, förklarade farmor.
Det innebar att man skulle sätta på sej andra kläder. Farfar hade inte bil och i skärgården tog man båten då man skulle nånstans. Vi gick ner till båthuset, tog plats i ekstocken och pep iväg över fjärden och vi blev emottagna vid nåra sjöbodar av Maj Lindblad, änkan efter Eric, som nyligen hade dött 1972. Då var jag tio.
Jag minns händelsen väl. Själva sjukbesöket klarades av vid sidan om. Sen var det middag och då kom samtalet om Vasaskeppet upp. Jag ställde nyfikna frågor till Maj Lindblad, som berättade.
Det tog inte många dagar förrän Franzén stolt kunde presentera för den stora allmänheten att han hade hittat Vasaskeppet utanför Beckholmen. Det var en världsnyhet. Det vållade viss irritation i den Lindbladska familjen, som tyckte att Eric åtminstone borde fått ett omnämnande till det här. Men Franzén ville inte alls dela det här med Eric Lindblad. Och inte heller en lång rad andra ”upptäckter” som egentligen var kända av andra sen tidigare." ...
Tillbaka till smakbitar
Kommentarer
Skicka en kommentar